Dikter-Poesi

MINA DIKTER

Ur stjärnans öga flödar ljuset

Ur stjärnans öga flödar ljuset
glöden som berikar världar.
Ursprungstider, ljusårs visdom
genomlyser Nornans väv

Skovelhjulet snurrar idogt
spinner liv till nya vävar
Skimrande av silvertrådar
följer väven stjärnans spann

(Ur stjärnans öga flödar ljuset, är titeln och "ledmotivet"
till den diktsamling jag ska sätta ihop under sommaren.)

 

Jag vill skildra

Jag vill skildra världen vacker
låta stroferna lekfullt formas
likt otvugna skyar som sakta
glider förbi ditt öra
Ty välviljans tankar väger tungt
på vågskålens svajande grund

Jag vill skildra världen vacker
blåsa undan vanvettesmolnen,
ge utrymme för en ljusare utsikt
och blåare skiftningar vid horisonten
Ty hoppets stjärnor tänds bara
när utrymme ges.

Jag vill skildra världen vacker
upphöja varje träd och blomma
smeka ömt de vackra namnen,
orden som ger livet lust och mening
Ty ondskans fulhet kan bara med
goda viljors kraft fördrivas

 

Så sveper vinden

I lila klungor står nävans blomster
och rallarrosen i röda fält
Vid bäckens smala meanderströmmar
står kabbelekan lysande
vid pors och lärk

Så sveper vinden de mjuka grenar
och solen värmer vid gråkall häll
De många saker som oss förenar
blir ljust och självklart i sommarkväll

De många saker som oss förenar
blir ljust och självklart i sommarkväll

(En enkel sommardikt som i huvudsak är en visa eftersom
jag tonsatt texten. Kanske en ytterligare vers tillkommer :)

 

 (Så vackra trädformationer kan frosten bilda på fönsterna till min inglasade bro)

 Frost

 I råkalla tider förvillar sig glöden,

gömmer gnistan bakom frostflingat glas.

Fastfrusen stillhet, betvingade öden

Liljorna väntar i issprucken vas

 

Lyckling den som hårt håller lyktan,

närmre vid frostdimmans andetag

Värmande lågor flämtar, men längtar

varje väntande morgondag

 

/dsc00300.jpg

(Tyckte att den snötyngda lilla björken liknade en sk. drömfångare)

 

Drömmar

Nu spinnes drömmar av nattens garn

hos alla vilsna människobarn.

En dröm är nattsvart och dystert målar,

en annan vacker som solens strålar.

Du kanske springer på hoppets stigar,

med ljuset fladdrande runt ditt hår.

Kanhända sitter du stum vid vägen,

trött, baddande dina sår.

Så bilder vävas och bilder gå,

små minnestavlor att värna.

De sköra trådar, av kraft ändå

i Hypniaras förklädda värld.

Nu spinnes drömmar av nattens garn

hos alla vilsna människobarn.

 

Bilden är ett sk.Halo-fenomen över södra stationen mm. i Örebro.

Synkronisering

Medan månen vandrar över sjumilaskogen

och stjärnorna lyser hål i himlavalvet,

synkroniserar alltet sina insatser,

I smått och stort likt ett makternas

väldiga tidtagarur eller räkneverk.

Ständigt tickande, uträknande

våra liv och öden. 

 

Mitt fönster

Jag ser ut igenom mitt kreativa fönster

där morgonsolen tänt miljoner stjärnor,

och tallarnas skuggor ligger som målade streck

på den gnistrande, vita stjärnhimlen.

Jag tänker att stjärnor syns inte bara

på himlavalvet.

(foto: Lena Linder-Björkenstam)

En gång för länge sedan

En gång för mycket länge sedan

stod jag vid universums yttersta kant

och såg ut mot den kalla, mörka evigheten.

Tystnaden plågade öronen och

evigheten skrämde med sin ofattbara oändlighet.

Skyndsamt sprang jag hem igen

till ljuset och värmen i

min egen lilla värld.

 (foto: Lena Linder Björkenstam)

Kan man älska ett träd?

Ja visst! Jag minns dig än
min barndoms vita björk
som stor och stolt sträckte
dina yviga grenar mot himlen.
Allt högre upp för varje sommar.
Du var vår trädgårds vackra väktare,
prinsessan med gröna, svalkande slöjor,
som milt såg ned på ringblommor
penséer och vinbärsbuskar.
Hur nära sfärerna kom du?
Visste du att jag fanns?
Jag som älskade dina klättervänliga
grenar och den fina sittplatsen längst
ned vid rötterna.

En lång tid gick och verkligen.
Jag sörjde när du blev nedkapad.
En märklig och högst oväntat känsla
av att förlora en gammal vän.

Därför undrar jag - Kan man älska ett träd?

 

I min moders trädgård

I min moders trädgård blandades färger

prunkande skönhet i rött, vitt och gult.

Syrendoftande lila i försommarens skymning,

skimrande grönska bland rödbärens klasar.

Penséer vid bassängens gråa cement,

stolta stavar i guld.

Som trädgårdsmästare måste vi vårda

våra livsrum, skapa förutsättningar för

växtkraft och harmoni.

Fylla på i vattenhålen, samt kärleksfullt

plantera också det sprödaste skott.

Berika mångfalden.


I min moders trädgård blandades färger

prunkande skönhet i blått, grönt, orange.

Kulörerna återspeglades i dammens vatten.

 

Friskare vind (tre tankar i tiden)

Morgonen gryr i värmande sol

ett nytt hopp, en ny tid nalkas

I friskare vind skingras dimman!

Svart eller vitt?

Ont eller gott?

Vi väljer det ljusa goda


När de rara små

Leta efter liljor och rosor,

samt de rara små som

sprider sin väldoft till var och en.

När inte de taggiga tistlarna.

Deras mörka blålila färg

breder snabbt ut sig bland

grödorna och gör dem snart

omöjliga att skörda.

När de rara väldoftande.

 
Det finns ett mörker

Det finns ett mörker som mjukt och sammetslent

vaggar in dig i nattens drömmar.

Står på din sida och värnar om vila och ro.

Din väktare i natten.

Ett leende mörker i ljusets närhet.


Ett helt annat mörker begränsar horisonter

och förkrymper människohjärtan till hat och förintelse.

Ett förblindande och ljusskyggt mörker.

 

En magisk morgon

Med ansiktet vänt mot den uppåtgående solen,

och med vindens svalka silande mellan mina fingrar,

sträckte jag händerna högt upp mot himlen.

Borrade ner tårna djupt i strandens fuktiga sand.

För en stund kändes allt fullkomligt och nära,

som en magisk treenighet.

Adams sång


(En sång jag skrev till mitt lilla barnbarn.)

Från den första gång jag såg dig

och fick hålla dig i min famn,

sjöng mitt hjärta utav glädje

och jag viskade ditt namn

Refr: Över tidens oceaner med livets stjärnebloss

         så valde du att komma hit till oss

Jag vill följa dig på vägen

och hålla ömt din hand,

torka bort din tår och trösta

om du snubblar till ibland

Refr: Över tidens oceaner med livets stjärnebloss

         så valde du att komma hit till oss

Mycken lycka vill jag önska,

att många vänner följer dig

Trygghet , kärlek, ständig grönska

där du går på livets väg

Refr: Över tidens oceaner med livets stjärnebloss

         så valde du att komma hit till oss

(naturligtvis har jag också gjort en melodi till denna som tyvärr inte går att förmedla här)

 

 

En outsinlig källa

För varje steg, varje
syremättat andetag,
berikas mitt liv
och min själ av dig.
Likt en gammal vän
omhuldar du mig
och bereder nya färdvägar.

När taltrasten sjunger
vill också jag sjunga.
Vid dina glittrande vatten
speglas ljuset i mina ögon.
Västanvinden sätter fart
i mina osynliga segel,
när mångfalden fyller mitt inre
och flödar över,
som från en outsinlig källa

(En av de dikter jag skrev i Tuggengården under min stipendievecka och som senare blev publicerad tillsammans med artikeln i Västerbottens Folkblad)

 

Urtidstoner

Ur fria forsars dån
och orörda skogars djup
stiger de gamla sångerna.
Urtidstoner spelade på
otämjda pukor och strängar.
Klang från malm och sten,
sorl ur livets källor.
Vidöppna står konsertsalarna,
inbjudande till samklang,
i tidlösa, obundna partitur.

Vintergatans stoppskyltar

Med ryggen hårt mot skarens isande kyla
och med fingret pekande mot rymdens
svarta djup, följde jag din väg längst vintergatan.
Skrev ditt namn på alla gnistrande stoppskyltar.
Men vem kan stoppa en fri och obunden själ
som börjat beträda oändlighetens vägar.

                                                                                                                                                                               Mitt bidrag i  hyllningsantologin"181 DIKTER TILL TRANSTRÖMER" 2011, samt i antologin "VÄRLDENS SISTA DIKTSAMLING" 2012 (Tolvnitton förlag).

En rockad i tiden (medv i antologin "Världens sista diktsamling")

En rockad i tiden

Genom eterns överbelastade färdvägar
strömmar rop och viskningar
Budskap i korta och långa frekvenser
av skiftande lyskraft och dignitet
Hastigheten ökar ständigt medan rödljusen blinkar
allt tätare varningar
Bromsa! Sakta ned den besinningslösa framfarten
Apokalypsen kommer!
som en gåtfull rockad i tiden
då spelets schackrutor övergår i rött och grönt
Likt vildrosor i en ansad trädgård
Saboterar geniets kalkyler med coloristiska spratt
Ingjuter gryningsfärger i jordelivets vener

 

 

KODADE BUDSKAP (Medv. i en hyllningsantologi till Tomas Tranströmer som gavs ut i samband med nobelfestligheterna).

Hör stjärnorna spelar
Lysande toner
med strålande, finstämda strängar
i oändlig, bottenlös harmoni
Hemligt kodade budskap
Nornan vet
Videts klorofyll förstår
Människan lyssnar undrande
Vem är kompositören
med den mästerliga taktpinnen

(Jag vill att alla ska tolka mina dikter helt fritt, men eftersom jag fått en del frågor om "meningen" med dikten "KODADE BUDSKAP" kan jag säga att för mig är innebörden också vetenskaplig fast i poesiform.

Nornan är inte bara en vacker, sällsynt orkidé utan också i mytologin en spunnen väv som sammanbinder hela universum.)

                                                                                                                                                                                                          

POESI FRÅN VANDALÌS (Bilder och dikter från och om Tjärnhedens dödisområde)

 

Isspegel

Tunn och förrädisk är den isspegels gata,

som glänsande går efter nattgammal is.

Där tryggheten och bryggan slutar,

börjar ovisshetens försiktiga fotsteg.

Lockande steg i bländande fägring.

Vintervärme

Lägg ditt vita täcke, mjukt över mina stela,
frostiga marker.
Den råa, nakna kylan skrämmer och förstör.
Lägg ditt varma täcke över missmodets 
frusna tankar och låt tvivlen gömma sig
under din rena vithet.
Hoppets landskap behöver stundtals ro och vila
under ett varmt, beskyddande täcke

Vägen till Eden

Efter upplysta, ständigt stömmande färdvägar

flödar glädjen fritt mot fantasins förlovade land

När ljuset bländar dina ögon kommer

insikten, att allt är möjligt

 

Blåfrusen

Förlamad frihet, infångad i frost

under Kung Vinters blåvita kappa

Isande stråk följer bäckens fåra,

sänker sig långsamt nedåt mot

nollgradernas yttersta vändpunkt

En blåfrusen köldblues

 

Tungt vilar täcket (inlandsisen)

Tungt vilar täcket. Förlamad av köld ligger marken

Halvt död och darrande, väntande att förlösas ur isens grepp

Att andas ut sitt tusenåriga andetag.

Den väldiga kroppen sjunger kristallklara ekon

Dova lågfrekventa avgrundstoner spränger sig klagande uppåt,

medan vindarna drar i den kalla dimman. Böljar den fram

och tillbaka likt vita fjättrade gastar som längtar frihet

Men snart ur eonernas perspektiv stundar nya tider då

dimgastarna släpps lösa, luftrummet fylls av andra sånger

och vattenmassorna bryter sig loss, samt befriat i enorma

floder banar sig färdvägar ned mot havet

En tid när livets i dess mångfald och rikedom

åter börjar uppfylla markerna

 

Silversjön

Du vilar i ditt silvriga vatten,

trygg i urtidens långsamma

pendelslag.

Djup och outtömlig gömmer du

glittrande hemligheter

När vinden blåser upp sjunger

strandens stenar om Vandalís

och du bär mig med kluckande skratt

över vågorna, medan båten sakta

glider in mot land

 

Fågelparadis

Bland gungfly, vattenkrams och ris

ligger ett skvalpande paradis,

där svanar ropar, spettar hamrar

och äggen kläcks i gömda kamrar.

I nästen och i reden

ett stenkast ifrån Tjärnheden

 

Vårflod

När regnet strilar i för stora mängder

flödar markerna lätt över.

Likt människors känslor

när fördämningar brister.

Då räcker den invanda

bäckfåran inte alltid till.

 

Sommar på Tjärnheden

Likt sommarhimlen en molnfri dag

glänser hundratals fuktiga ögon,

djupt bland mossans och strändernas

gröna, vildvuxna fransar.

I ditt rike ligger ramarna tätt runt

konstverkens mångnyanserade azur.

Målade av en forntida jättes hand.

 

Jungfru Marie Nycklar

Du vet vart stigarna leder,

känner dimernas spår.

Lyser upp och förskönar

om än i de tätaste snår.

Så gammal är din klokskap,

äldre än människohamn

Trots vanatider står du kvar

med nycklarna i din famn

Vill öppna upp, förmana

att stärka vitalis band

Vill låsa upp, bereda

en väg till hemlins strand

 

I Frejas marker

I Frejas marker frodas livet

ohämmat grönskande, blommande

och fullt av lust att vilja knoppas

Sommarvinden smeker stänglarna

när Frö vandrar över ängarna

 

Utan pensel och palett

Naturen kreérar sina egna konstverk

Verklighetsbilder i sakta förändring,

som ständigt omskapar sig i färg och form

En markernas actionfilm i slowmotion.

 

Näckens ros

En virituos, en högstämd ton
förföriskt ljuv och vitter
Trots vemodsdrag, melankoli
helt sorglös näcken sitter
Vid klippans kant, på sandvåt strand
bland vattenkrams och tång
Anspråkslös i adamsdräkt,
förmedlar nejdens sång

Själv gungar jag vid vass och fors
hör tonerna och bruset
Jag sänker rötterna i dyn
men strävar upp mot ljuset
Mot finstämd ton och glitterstänk,
till allt naturen delar
Nog är min herre missförstådd,
i allt han ej förfelar

Skön är tonen, skön min vän,
ljuvlig sommarnatten
Jag vaggas med i vind och våg
så rofyllt på mitt vatten

 

Vattenspel

Lekfullt kvillrande vattenorgel

skvalpande, skvalande toner

Spelar ystert i sommartider en

porlande symfoni

 

 

Utsikt mot Vithatten

Rak och stolt som en herreman du lyfter på hatten för våren,
mot hög och låg i renarnas land, precis som förut om åren.

Glommersliden strålar och niger med blanka, vita stammar,
med vårskir grönska i överflöd, över mjuka dalar och kammar.

I torp och stugor har människor drömt, med skrönor utan like,
om forna tiders vittror och skrömt i ditt sägenomspunna rike.

Du bär ensam din hemlighet, under sol, i stjärnklara natten,
rinner månader snabbt förbi, som Perdikabäckens vatten.


Snart lugn och sävlig en novemberdag, med nordan i kravatten,
efter röd-gul fägring, med välbehag du sätter tillbaka hatten.

 

Morgon vid Krokmejen

Det gick en suck av vemod och                                                                                                                                     

förväntan genom markerna

som rörde om i djupen, men 

lämnade ytan stilla, oberörd. 

Vilande i dimman lyssnade skogen

till spröda silversträngar,

medan morgonen ljusnade

i rodnande skönhet

I Vándalis rike dansar älvorna

på lätta, osänkbara fötter.

 

Frostkänning

Mjukt lägger sig dimman över vattnet,

fruset väntande i ljudlös kyla

En kort, förtrollad stund står tiden stilla

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

 

I virvlande vind

I virvlande vind och fallande löv

gick jag en morgon längst vägen

på mattan av gula, dansande löv

som hälsade sommaren farväl

Vinden slog kall emot min kind

men luften var frisk att andas

som frostiga dimmor min andedräkt

blåste bort och försvann

Knastrande sula mot isiga stenar

glittrande sand som kristaller

Rimfrostdagar och vintervitt

väntar när löven faller

Song for September

Let your misty nights come, chilly winds blow

and golden leaves glow in my garden

Hidden the sun with curtins of grey

let the sweet summerbirds fly away

Don´t tell them to stay.

Just shorten the day

Any way that you choses

but please don´t pick my roses

No, please don´t pick my roses

 

Let meadows turn brown, sprinkly rain fall

and thunder cover the mountains

Put the hedgehog to sleep, puddles go deep 

make apples fall from their branch

They don´t have to stay

Just shorten the day

Any way that you choses

but please dont pick my roses

No, please don´t pick my roses

 

 

 

Älskade dotter

Älskade dotter! Stå rak och stolt för den du är!

Låt ingen bestämma att du inte redan

är klok, vacker och underbar. Att du inte duger precis

som du är. Du strålar!

Kasta tillbaka skymfen rakt in i mediernas

penninghungrande magar, som ständigt rapar

upp lögner om oumbärliga kamoflage.

Du behöver dem inte!

Älskade dotter! Stå rak och stolt för den du är!

Lita på dig själv, dina förmågor och ditt

kärleksfulla hjärta

Det räcker hela vägen! 

Not. (reklamenhysterin börjar bli allt mer kränkande mot unga tjejer. Ex. Vem blir vacker av tuggummi?

 

 

Oro

Spröd och skör är du som

en darrande, tunn fjärilsvinge

Bräckligare än sprucket glas

Men jag är ju så gammal

säger du och ler, medan

våra hjärtan hastar av oro

att du plötsligt, på tysta vingar

ska flyga iväg och lämna oss

 

Tiden

Tiden är en ständig ström av aldrig sinande skeenden

som avlöser varandra ett efter ett i lagom takt

men med skiftande intensitet

I många knappt förnimbara spår vilar olika människoöden

och hemliga tecken

Larm och rop ifrån nöd och orostider genljuder genom

sekler, böckers och väggars dovt kulörta bilder

medan kärlekens triumf splittrats med söndertrasad ram

mot golvplankornas damm och spindelväv,

fortfarande leende och triumferande

 

Ariel

Kom till mig Ariel

du luftsfärens obestridda

sylf och härskarinna

Låt mitt tomrum uppfyllas av dig

i djupa euforiska andetag

Var min vän

Styrk mig med din livgivande essens

och låt tonerna klinga ut

gnistrande klart som aldrig förr.

(Ariel är en mytologisk sylf och luftande)

 

 

 

EN SÅNG TILL VÅREN

En sång vill jag sjunga om våren

av livslust, i glädjerus

Om allt som växer och spirar

i marker, kring gårdar och hus

 

Som Freja själv vill jag virvla omkring

med varma, försiktiga fötter

bejakande livets små knoppande ting

samt jordens så sirliga rötter

 

Ett vårregn strilar, en blomma slår ut

förnyelse himlen oss skänker

Jorden är vacker och livet en skatt

att vårda med varsamma händer

 

En sång vill jag sjunga om våren

av livslust, i glädjerus

Om allt som växer och spirar

i marker, kring gårdar och hus

 

 

                                                                                                                                                                            En dikt som jag skrev efter min svärfars död för några år sedan. Han var en skogens man och efter flera små hjärnblödningar liknade han i slutet en grå, lutande torrfura.

Som en lutande torrfura

När jag blir gammal och grå som en lutande torrfura och fötterna tunga av en allt för lång vandring

ska jag gå med trötta, långsamma steg till bäcken och svalka mina varma, värkande händer och viska

Minns mig, minns mig bäck 

Bäcken ska porla glatt till svar

Jag ska minnas dina varma händer lika tydligt som du ska minnas min svalka

 

När jag blir gammal och grå som en lutande torrfura och ögonen skumma av allt för många intryck

ska jag leta mig fram till barndomens klippa, sätta mig ned och låta vattenspegeln blända mina trötta ögon och viska

Minns mig, minns mig sjö

Sjön ska svara med ett kluckande skratt

Jag ska minnas dina blågröna ögon lika tydligt som du ska minnas mina varma sommarvågor

 

När jag blir gammal och grå som en lutande torrfura och sinnet trögt och eftertänksamt

ska jag stapla mig fram längst en stig i skogen, vila min rygg mot det största trädets stam och viska

Minns mig, minns mig skog

Skogen ska susa mjukt och lugnt

Jag ska minnas dina många steg lika tydligt som du ska minnas mina barrdoftande träd

 

När jag blir gammal och grå som en lutande torrfura och kroppen frusen och stel

ska jag lugnt summera mitt liv och känna tacksamhet för de erfarenheter som format min själ

Jag ska samla mina kära och säga

Minns mig, minns mig kära

Mer med glädje än med sorg

De ska förstå att ingenting är förgäves och att allt är bra - tills vi möts igen.


EN STJÄRNA STOR

                                                                                                                                                                                                  Tänkte att jag någon gång i livet skulle försöka mig på att skriva en julsång och nu börjar det ju närma sig advent. Så i städpauserna idag passade jag på. Kanske blev den lite konservativ, men julen är ju en traditionell högtid. Synd att jag inte kan förmedla melodin och sångstämmorna också på detta sätt!

Texten till en julsång som jag skrev under advent -011 och som min sånggrupp "Sångtrutarna" framförde för första gången på Folkans grötfest 8/12 2011.

En stjärna stor och lysande från fjärran gången tid

har tänt sitt milda återsken och gett oss hopp om frid

När julen kommer rik och varm, den stjärnan mot oss ler

som sprider ljus i mörkrets tid till dem som stjärnor ser

& En stjärna stor, en stjärna stor som sprider ljus och frid

en stjärna stor, en stjärna stor från fjärran gången tid

 

Millioner strålar följer oss i mörker som i ljus

De leder oss tillbaka hem och lyser upp vårt hus

När julen kommer röd och god, de strålar mot oss ler

som sprider ljus i mörkrets tid till dem som stjärnor ser

& En stjärna stor, en stjärna stor som sprider ljus och frid

en stjärna stor, en stjärna stor från fjärran gången tid&

 

 Till Vittran  (ur min bok "Vitterkarlens varning och andra sällsamma berättelser från farfar Herlogs tid)

                                                      

Se hur hon vandrar på myren

rödklädd med böljande hår

Ingen vet hennes vägar

och ingen kan se hennes spår

Ändå så äkta och nära

går hon vår väg förbi

Liksom i andra domäner

svår att varsebli

 

Vårdikt (från gymnasietiden i Lycksele)

Vårregn smattrar ljudligt, käckt, skvalar ned i kärr och diken,

solens värme livet väckt, nästan isfri ligger viken

Bäckar porlar, livligt, glatt, skyndar sig att hinna,

hoppa dansa dag som natt, medan fritt de rinna

Vårvind smeker frusna grenar, blåser liv i grödan,

virvlar runt bland ris och stenar, får snart lön för mödan.

Knoppar grönskar, sväller spricker, med allt större fart,

löfte ger om rosling, vicker, hägg som blommar snart

 

Tiden (skriven vid millenieskiftet)

Försök inte stoppa tiden

som blåser med stormens fart och styrka

igenom dina fingrar och ditt fladdrande hår

Låt den tryggt och taktfast gunga dig, ständigt

framåt, mot nya mål och hägrande gryningar

När stormen stillnar och vänder, väntar dig ett

nytt äventyr.

 

Tonsatta dikter i sorgetid (till begravning)

Kom ro

Kom ro och fyll mitt hjärta

kom frid och fyll min själ

Med goda varma tankar

kom du som vill mig väl

En klar och ljus förhoppning

ett tyst och ömt, farväl

Kom ro och fyll mitt hjärta

kom frid och fyll min själ

 

En ängel vid din hand

Så som havets vågor troget styr mot land

med en hälsning från ett fjärran okänt land,

vill jag finnas där och  trösta dig ibland.

Som en ängel vid din hand.

 

 

Hear the wind  (skriven en stjärnklar kväll efter en promenad längst Ånäsvägen i Abborrträsk).

Hear the wind is softly humming

through the forests of the night

When you walk along the dark way

you can see a thousand lights

 

In your mind a voice i wispering

speaking the eternal aim

And you want to keep that memory

in a safe and golden frame

 

-Två ännu inte formulerade verser. :)

 

When the dawn breakes in with colores

like a rainbow in it´s flame

Every shadow seem to vanish

like a man without a name

 

In the sunshine of the morning

every trea and grove are blessed

when the birds are proudly singing

each one brighter than the rest

 

The sunbeams jump with joy

on the surface of the waves

And the wind thats softly humming

will blow eternal days.